Jag har EN gris, en hundvalp för att vara exakt. Det finns dem som kommer och går, stannar en månad tills lönen tar slut eller de blir skraja. Dem är unga, småpojkar som inte är redo för livsstilen men ändå kommer tillbaka för att de inte kan leva på annat sätt. Och jag har ju tagit tillbaka dem, inte brytt mig speciellt mycket vare sig när de kom tillbaka eller försvann. Men jag är lyxvara, limited edition. Kommer aldrig mer finnas kvar när du försvunnit utan ett ord.
För det finns de som uppskattar vad de har när dem är under min klack. Pete, min hundvalp som blivit illa behandlad så länge men nu äntligen hittat hem. Han uppskattar mig. Vet att han hör hemma här och försvinner inte utan förklaring. På onsdag är det ett år sen han först kontaktade mig.
